Examensarbetets syfte är att studera hur nyexaminerade grundskole- och gymnasielärareupplever sig ha beredskap för sitt kommande yrkesliv.Studien har genomförts med fem semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet haranalyserats utifrån en fenomenografisk ansats där vi har försökt finna likheter och avvikelseride intervjuades uppfattning angående sin beredskap. Vi har även undersökt likheter ochskillnader mellan de intervjuades uppfattningar och de komplexa problem somlitteraturstudien belyser.Samtliga intervjuade lärare uttrycker att de inte kände sig förberedda för yrkesrollen. Definner en trygghet i sina ämneskunskaper de fått från utbildningen men saknar beredskap förexempelvis konflikthantering och dokumentation. Det finns likheter i de intervjuadesuppfattningar kring vilka saker som var mest komplexa.

Detta arbete syftar till att undersöka vilka förändringar den svenska hälso- och sjukvårdens beredskapsförmågor har genomgått under en dryg 30års period mellan 1980-tal fram till idag samt att identifiera vilka utmaningar hälso- och sjukvården och även samhället ställs inför gällande säkerhets- och beredskapsfrågor. Samverkan upplevs som den största utmaningen och förmågan att se svensk beredskap ur dess helhet. Aktörers förmåga att identifiera sig själva och andra aktörer som delar i en enhet måste förbättras. Ekonomiska faktorer är också avgörande där strävan efter ekonomisk effektivitet begränsar och försvårar beredskap och säkerhetsförberedande arbete inom Sveriges hälso- och sjukvård..

Bakgrund Barn finns ofta bland de drabbade i samband med allvarliga händelser och har utifrån ålder och mognadsgrad behov som skiljer dem från vuxna i dessa situationer. Sjukvårdspersonal anger att det är svårare och mer påfrestande att hantera situationer där flera barn drabbats, men sjukvårdens förmåga kan optimeras om barnaspekter uppmärksammas rutinmässigt vid utformning av katastrofmedicinsk beredskap. Internationella rapporter anger att barnaspekter ofta förbises vid utformning av katastrofmedicinsk beredskap, men ämnet är bristfälligt kartlagt i Sverige. Syfte: Att undersöka om barnperspektivet uppmärksammas vid utformning av katastrofmedicinsk beredskap på regional nivå. Metod: Enkätstudie där populationen utgjordes av Sveriges 21 beredskapssamordnare på regional nivå.

Syftet med denna studie är att undersöka sista terminens sjuksköterskestudenters syn på omvårdnad och känslan av beredskap inför att utöva omvårdnad som legitimerad sjuksköterska. Analysmetoden som valdes var en innehållsanalytisk ansats enligt Graneheim och Lundman (2003). Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer avseende elva sjuksköterskestudenter på en sjuksköterskeutbildning i södra Sverige. Sex kategorier framkom: Studenternas definition av omvårdnad, omvårdnad i praktiken, omvårdnad i utbildningen, omvårdnad kontra medicinsk vetenskap, tidigare erfarenheter ger omvårdnads färdigheter och beredskap inför sjuksköterskerollen. Resultatet visade att sjuksköterskestudenterna ansåg omvårdnad som ett svårt begrepp att förklara.

För att en god och säker vård ska kunna ges är det viktigt att sjuksköterskor handlar på ett etiskt och moraliskt riktigt sätt. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans beredskap i etiska och moraliska situationer. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Sjuksköterskor upplevde ofta etiska och moraliska bekymmer. Organisationens riktlinjer, övrig vårdpersonal, patienter och deras anhöriga samt etiska riktlinjer hade inverkan på sjuksköterskans sätt att agera.

Uppsatsens bakgrundsavsnitt ger en kort översikt över de internationella händelser, vilka kom att påverka den militära beredskapen i regionen Övre Norrland. Avhandlingen berör den militära ativiteten i Övre Norrland och hur denna kom att förändras under perioden 1939-44. Även de hotbilder som fanns för landet och regionen berörs i uppsatsen..

Syftet med detta arbete är att undersöka om det finns en beredskap bland specialpedagoger att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa i förskola och skola i en kommun i södra Sverige. Sammanfattningsvis visar resultatet på att barn påverkas av föräldrar med psykiskt ohälsa. Det finns en beredskap och kunskap hos specialpedagoger att uppmärksamma barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Däremot finns ett behov av att utöka samarbetet med socialtjänsten..

Bakgrund: Effekterna av s?rskilda h?ndelser och katastrofer drabbar ?rligen miljontals m?nniskor v?rlden ?ver. Det f?r?ndrade s?kerhetspolitiska l?get globalt har bidragit till en ?versyn och utveckling av Sveriges beredskapsplanering. H?lso- och sjukv?rden har en essentiell roll i landets beredskap och kraven p? h?lso- och sjukv?rden ?kar vid s?rskilda h?ndelser och katastrofer.

Stress är en växande folksjukdom i Sverige och en grupp som kan vara särskilt utsatta för kumulativ stress är soldater som ligger i beredskap. Vi har från våra förfäder ärvt en förmåga att vid fara reagera med en stressreaktion som en förberedelse för kamp eller flykt, också med en reaktion som gör att vi kan bli handlingsförlamade. Om dessa reaktioner upprepas gång på gång utan att kroppen får utlopp för den höjda energinivån ökar slitaget på kroppen. Stresshormoner samlas i kroppen och byggs på och kan under en längre tidsperiod leda till kumulativ stress. Om detta fortsätter kan det leda till ett utmattningssyndrom.Syftet med uppsatsen är att kartlägga hur soldater som ligger i beredskap upplever sin allmänna hälsa och den stress som de dagligen utsätts för.

This thesis describes a tool for data mining used to optimize ambulance preparedness. The goal with the tool was that it should be able to retract the information necessary to be able to analyze and calibrate the preparedness model used in the software ResQMap. ResQMap is used by SOS Alarm, who are responsible for the Swedish emergency number 112, as a decision support tool for ambulance operators. It is developed by Carmenta AB, who are the supervisors of the thesis work. Also, a minor study of the preparedness models variables has been performed in order to be able to evaluate the function of the tool.

För att kunna erbjuda god och lättillgänglig hälso- och sjukvård vid stora olyckor och katastrofer krävs en katastrofberedskap grundad på planläggning, utbildning och övning. Sjukvårdens särskilda beredskap måste kunna hantera såväl den "lilla vardagsolyckan" som den stora olyckan eller katastrofen. Syftet med denna studie var att undersöka hur enhetschefer och distriktssköterskor vid primärvården i två kommuner i Jämtlands län upplevde sig förberedda inför en katastrof eller en stor olycka där utryckning krävdes utanför vårdinrättningar till olycksplats. Syftet var även att undersöka hur katastrofberedskap prioriteras av enhetschefer. En intervjustudie har genomförts med tre enhetschefer och fem distriktssköterskor.

Jag gjorde detta arbetet för att jag var intresserad av vad det fanns för beredskap på skolorna vid olycksfall. Eftersom vi inte fått någon olycksfallsutbildning i vår utbildning så blev jag nyfiken att undersöka vilken kunskap det finns ute på skolorna inom detta området. Den största delen i mitt arbete blev att intervjua personal på skolorna eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta. Jag intervjuade skolsköterskor, lärare och skyddsombud. Målet med mitt arbete var bl a att undersöka om det fanns några beredskapsplaner på skolorna när en olycka inträffar samt om det fanns någon rapporteringsskyldighet.

Samhällets utveckling i kombination med förändringar inom hälso- och sjukvården ökar risken att drabbas av en allvarlig händelse. Hälso- och sjukvården måste därför anpassas för att kunna hantera situationer med ett stort skadeutfall, i samma utsträckning som en oväntad minskning av tillgänglig kapacitet, till exempel vårdplatsbrist. Genom att hitta svagheter i verksamheten så ökar möjligheterna att åtgärda dessa och därmed förmågan att kunna upprätthålla de ordinarie målen för vård och behandling av patienter vid en allvarlig händelse. Syftet med denna studie var att utveckla och testa en arbetsmetod för att systematiskt kunna analysera och utvärdera katastrofmedicinsk beredskap, samt identifiera, orsaksbestämma, åtgärdsanalysera och mäta förmågan att hantera de för Landstinget i Östergötland (LiÖ) väsentliga områdena av katastrofmedicinskt beredskap. För detta ändamål utvecklades en arbetsmetod genom att kombinera en av Katastrofmedicinskt Centrum skapad strukturmall med den metod som Patientsäkerhetsenheten inom LiÖ använder sig av vid riskanalyser.

Bakgrund: Plötsligt hjärtstopp är en av de vanligaste orsakerna till för tidig död i vårt samhälle och den största dödsorsaken runt om i världen.Syfte: Syftet med studien var att studera vilken kunskap, utbildning och beredskap i hjärt-lungräddning (HLR), som medarbetarna i primärvården anser sig ha och om det fanns skillnader i detta mellan yrkesprofessioner och mellan vårdcentraler i stad respektive landsort.Metod: Designen är en deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie. En enkät användes för att få med så många respondenter som möjligt.Resultat: Resultatet baseras på svar från 144 respondenter. Av samtliga medarbetare hade 87 ­% gen­omgått en HLR utbildning det senaste året. Detta till trots ansåg sig endast 66 % ha tillräckliga kunskaper i HLR. Någon signifikant skillnad mellan yrkesprofessioner gällande kunskap i HLR gick inte att signifikant säkerställa (p = 0,107).

Bakgrund: Familjens fortsatta omhändertagande av barnet efter en sjukhusvistelse behöver ske på ett tryggt och säkert sätt, utan fara för missförstånd eller allvarliga risker. En ökad medvetenhet och kunskap om hur föräldrars beredskap stärks inför barnets utskrivning är betydande för att undvika osäkerhet.Syfte: Studiens syfte var att beskriva föräldrars upplevelser av att deras barn blivit utskrivet till hemmet efter en sjukhusvistelse.Urval: Föräldrar till nio barn och ungdomar som av olika anledningar varit inskrivna på  sjukhus i minst tre dygn deltog i studien.Metod: Data insamlades genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer och analyserades med innehållsanalys.Resultat: Barns utskrivning från sjukhus till hem kunde se olika ut samt upplevas på varierande sätt av föräldrar. Studien belyser vikten av en trygg utskrivning där tillräcklig information, fungerande kommunikation och en familjecentrerad omvårdnad bidrar till att öka föräldrars delaktighet och beredskap. Ett tydligt utskrivningsprogram med fasta rutiner och riktlinjer underlättade överföringen och bidrog till att  föräldrars beredskap stärktes. En tid för uppföljning i form av återbesök eller telefonkontakt skapade trygghet för familjen.Slutsats: Grundläggande för en trygg och säker övergång från sjukhus till hem var att föräldrar kände sig väl förberedda inför det fortsatta omhändertagandet av sitt barn.